Det har gått ett tag nu sen jag skrev och det beror mest på att jag inte funnit ro att skriva. Det har hänt så mycket på så kort tid. Vi har kommit till vecka 34 (33 om vi går efter barnmorskan) och nästan allting är förberett för våra små mirakel. Nästa vecka har vi ett bokat möte hos KS i Solna för att prata om igångsättning, ifall bebisarna inte kommit av sig själva innan v.38 så kommer man vilja sätta igång mig. Det är både spännande och lite läskigt. Jag har läst att man som förstföderska ofts slutar med att bli snittad efter en igångsättning, inte att det alltid blir så men att det sker oftare än annat. Det är min största mardröm, att bli snittad.
Nu har ju våra bebisar lagt sig så fint så att läkarna tror att jag inte kommer uppleva några problem vid förlossningen, men att chansen fortfarande finns gör mig lite obekväm.
Vi åkte på babymoon till Öland för 2 helger sen under semestern, en weekend och det var alldeles perfekt. Grekland får vänta tills pandemin är över, men jag kan inte sluta sakna min blåvita värld och min familj.
Men trots att vi "bara" stannade i Sverige så fick vi både vår vita sandstrand och se solnedgången tillsammans ♡ Det är helt otroligt hur mycket den här mannen betyder för mig, och att få höra honom viska i mitt öra att jag är hans värld medan solen går ner och han håller om mig hårt är som en scen tagen ur en cheesy romantisk film, men såå fantastiskt att få uppleva. Att dessutom få känna av små sparkar samtidigt från två personer som är skapade av oss är helt mindblowing!
Alla bilderna finns såklart på Sam's telefon eftersom jag glömde min på rummet hela tiden, så jag får uppdatera bilderna senare ☆
